Idag hade jag återigen byggt upp en emotionell vägg inför dagen som skulle vara. Var på institutet och allt flöt på som vanligt.
Hälsar på Ullis och som undrar hur det är. Jag som vanligt svarar med, "bara bra" vidare svar när Ullis ransakande blick inte lämnar blir, "man tar det med en klackspark". Ullis ser på mig och vet på något sätt att det jag just sa stämmer inte helt.
Hon ger mig en kram och då förstår jag att hon läst min blogg vilket jag inte trodde att hon gjorde(positiv överaskning). Det var ingen tillgjord kram och jag var ganska paff först över att jag fick just en sådan kram jag behövde. Inga ord utan bara ett ovillkorligt stöd från en som visste vilket stöd man behöver när man går igenom vissa saker. Ullis förstod mig bättre då än jag själv gjorde. Vi stod där ett bra tag och jag fick den första "riktiga" kramen jag fått på länge.
Rev nästan ner hela min emotionella mur. Hade ingen anning om att jag behövde sådant stöd förrän jag själv fick det. Ullis var god, uppriktig och exakt vad jag behövde idag. Tack Ullis ifall du läser det här och alla ni som finns där för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar