Tiden gick och min tid som ung man passerade med ofattbar glädje. Plugget tog överhanden dock i livet och jag tappade lite fokus på vad som var viktigt i livet. Emanuel, Byron, Micke, och Daniel drog ut på sina missioner och när jag pratade med Emanuel under tiden han förberedde sig för missionen så kände jag att det var dags för mig att börja förberedda mig för en mission...
Och så började det jobbas och planeras inför en mission.
Jag började engagera mig i missionarbete och fick två kall. Ett som söndagsskole lärare och ett som assisterande missionsansvarig i Stockholm. Jag följde med missionärerna på undervisningar och fick se den glädje som evangeliet gav många i sitt liv.
Det var under denna tid som Landon och Muhler kom att undervisa Sofia. Jag kommer ihåg den tiden med en otroligt glädje då jag så den lycka som Sofia fick. Det var som att när Sofia undervisades så återupptäckte jag mitt vittnesbörd och gick igenom allt det underbara hon gick igenom. Jag kände en sådan glädje och det var då jag kom fram till en av de stora anledningarna varför jag skulle gå på mission.
Jag hade aldrig sett Sofia så glad och aldrig upplevt en sådan glädje som när Sofia förberedde sig för att döpas. Om jag kunde ge sådan glädje och dela den med någons nära och kära så var det något ovärderligt.
Och det var allt för del 2
FORTSÄTTNING FÖLJER.....
måndag 29 september 2008
lördag 27 september 2008
Vägen till missionen del 1
Ja ni kära läsare nu ska jag bli nostalgisk och berätta om vad som lede mig till missionen, blir nog en serie inlägg som är uppdelade.
Min önskan med att gå på mission började tidigt. Jag var 3 år gammal, bodde i en etta i Belgien med min mor, far och Kevin samt Maxine. Jag sov i vardags rummet på golvet med syskonen och mina föräldrar sov i sovrummet på en tält säng har jag för mig. Vi hade inga möbler och levde fattigt.
När senare missionärerna från församling bar upp en kingsize bädd uppför trapporna till lägenheten förstod jag varför tjänande var så viktigt och det var något jag behövde göra i mitt liv. Jag ville tjäna andra.
Jag såg upp till missionärerna då och det gick så långt att jag lyckades sno en syster missionärs bricka att ha på mig hemma. Dock som tre åring förstod jag inte betydelsen av att det stod syster på brickan.....
Min mor beklagade sig över att jag hade tagit brickan och sa följande "kunde du åtminstone inte taget en äldstes bricka.
Väl tillbaka i Sverige så var det Elisabeth med flera som tog över min primärs undervisning och jag minns att jag uppskattade den och lärde mig mycket. Underbart att jag har henne dessutom nu under den tempel förberedande klassen.
Sedan lämnades jag över till unga män och jag hade några otroliga ledare som tog hand om mig. Järn gänget Andreas, Tobias, Jonathan och Daniel(senare även min pappa som har ett eget avsnitt). De uppskattades otroligt mycket och jag undrar ifall de någonsin inser vad de gjorde för mig som en ung man. De fångade upp mig, visade mig vad som betydde något i livet.
Sen blev jag lite äldre och det blev dags för svung och liknande. Kunde inte dansa, visste inte vad man skulle göra där och allt förutom att vara med de få man kände var ett stort nej. David, Carl-David, Peter och Janrik fångade upp mig. Men framför allt Simon och Byron. Hade gått i Byrons församling hela mitt liv och våra familjer var goda vänner. Byron fick med mig i fotbollen och var en otroligt bra vän. Alltid den evige store brorsan.
Simon förtjänar en hel spalt och många av de jag har nämnt tidagare. Kan fatta mig kort att det var Simon som fick mig att gå ut och dansa på danserna, Simon/Janrik som lärde mig dansa. Lånade ut en slirre till fin middagen/dansen trots att jag inte hade en och sa inget då jag kom tillbaka med en fläck på den utan bara var trevlig. Höll på att dö då jag lämnade tillbaka slipsen men Simon var exakt det stöd jag som liten parvel behövde då. Går inte ens att skriva ner allt Simon gjorde för mig men för att fatta mig kort kom jag till slutsatsen (när jag var 14 år) att om Simon går på mission... Då är det nog värt att tänka på.
Tål att tänkas på, betydelsen av förebilder i ens omgivning. För innan man har ett vittnesbörd så är det just det man behöver innan man står på egna ben. (Och efter iof)
Fortsättning följer...
(Ps Ullis och Phia låt Simme slippa läsa det här sentimentala dravlet :P)
Min önskan med att gå på mission började tidigt. Jag var 3 år gammal, bodde i en etta i Belgien med min mor, far och Kevin samt Maxine. Jag sov i vardags rummet på golvet med syskonen och mina föräldrar sov i sovrummet på en tält säng har jag för mig. Vi hade inga möbler och levde fattigt.
När senare missionärerna från församling bar upp en kingsize bädd uppför trapporna till lägenheten förstod jag varför tjänande var så viktigt och det var något jag behövde göra i mitt liv. Jag ville tjäna andra.
Jag såg upp till missionärerna då och det gick så långt att jag lyckades sno en syster missionärs bricka att ha på mig hemma. Dock som tre åring förstod jag inte betydelsen av att det stod syster på brickan.....
Min mor beklagade sig över att jag hade tagit brickan och sa följande "kunde du åtminstone inte taget en äldstes bricka.
Väl tillbaka i Sverige så var det Elisabeth med flera som tog över min primärs undervisning och jag minns att jag uppskattade den och lärde mig mycket. Underbart att jag har henne dessutom nu under den tempel förberedande klassen.
Sedan lämnades jag över till unga män och jag hade några otroliga ledare som tog hand om mig. Järn gänget Andreas, Tobias, Jonathan och Daniel(senare även min pappa som har ett eget avsnitt). De uppskattades otroligt mycket och jag undrar ifall de någonsin inser vad de gjorde för mig som en ung man. De fångade upp mig, visade mig vad som betydde något i livet.
Sen blev jag lite äldre och det blev dags för svung och liknande. Kunde inte dansa, visste inte vad man skulle göra där och allt förutom att vara med de få man kände var ett stort nej. David, Carl-David, Peter och Janrik fångade upp mig. Men framför allt Simon och Byron. Hade gått i Byrons församling hela mitt liv och våra familjer var goda vänner. Byron fick med mig i fotbollen och var en otroligt bra vän. Alltid den evige store brorsan.
Simon förtjänar en hel spalt och många av de jag har nämnt tidagare. Kan fatta mig kort att det var Simon som fick mig att gå ut och dansa på danserna, Simon/Janrik som lärde mig dansa. Lånade ut en slirre till fin middagen/dansen trots att jag inte hade en och sa inget då jag kom tillbaka med en fläck på den utan bara var trevlig. Höll på att dö då jag lämnade tillbaka slipsen men Simon var exakt det stöd jag som liten parvel behövde då. Går inte ens att skriva ner allt Simon gjorde för mig men för att fatta mig kort kom jag till slutsatsen (när jag var 14 år) att om Simon går på mission... Då är det nog värt att tänka på.
Tål att tänkas på, betydelsen av förebilder i ens omgivning. För innan man har ett vittnesbörd så är det just det man behöver innan man står på egna ben. (Och efter iof)
Fortsättning följer...
(Ps Ullis och Phia låt Simme slippa läsa det här sentimentala dravlet :P)
fredag 26 september 2008
Min kallelse
Här följer ett blogg inlägg som jag skrev men inte han posta igår
Jag har fått min kallelse!!! Fick den för en timma sedan (12.30)!!!
Kan inte beskriva den underbara varma känslan jag har i bröstet. Känner verkligen att anden är här med mig.
Känner verkligen att nu är jag kallad.
Den 11 november ska jag infinna mig i Utah för att förberedda mig inför min mission.
Kommer troligtvis att åka veckan innan så att jag hinner köpa in allt jag behöver för missionen.
Så¨mycket att planera och göra på så kort tid.
Jag ska till....
Späning lyder.....
Alla väntar på att skrolla ner och se vart jag ska!!
ARMENIEN!!!!
Jag vill passa på att tacka mina nära och kära. Vore omöjligt att nämna er alla och beskriva i ord vad ni alla betyder i mitt liv.
Jag älskar er så otroligt mycket och vet att våran himelske fader älskar er med.
Jag hoppas att ni alla tar tillfället att bjuda in anden i era hjärtan idag så att ni kan ha sammma glädje som jag bär med mig i mitt hjärta just nu.
För de av er som inte är medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga så ka jag berätta att jag ska ut till Armenien för att berätta att Jesu kristi evangelium är återställt i samma form som det var under Jesus tid. Jag kommer berätta om mormons bok och Jesus kristus.
Jag har fått min kallelse!!! Fick den för en timma sedan (12.30)!!!
Kan inte beskriva den underbara varma känslan jag har i bröstet. Känner verkligen att anden är här med mig.
Känner verkligen att nu är jag kallad.
Den 11 november ska jag infinna mig i Utah för att förberedda mig inför min mission.
Kommer troligtvis att åka veckan innan så att jag hinner köpa in allt jag behöver för missionen.
Så¨mycket att planera och göra på så kort tid.
Jag ska till....
Späning lyder.....
Alla väntar på att skrolla ner och se vart jag ska!!
ARMENIEN!!!!
Jag vill passa på att tacka mina nära och kära. Vore omöjligt att nämna er alla och beskriva i ord vad ni alla betyder i mitt liv.
Jag älskar er så otroligt mycket och vet att våran himelske fader älskar er med.
Jag hoppas att ni alla tar tillfället att bjuda in anden i era hjärtan idag så att ni kan ha sammma glädje som jag bär med mig i mitt hjärta just nu.
För de av er som inte är medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga så ka jag berätta att jag ska ut till Armenien för att berätta att Jesu kristi evangelium är återställt i samma form som det var under Jesus tid. Jag kommer berätta om mormons bok och Jesus kristus.
onsdag 24 september 2008
Ärlighet varar längst
En tjej ~20 tittar på kläder på Lindex tillsammans med sin kille ~20.
Tjejen: Jag kom att tänka på en sak…
Killen: Mm?
Tjejen: Du ger mig alldeles för lite komplimanger!
Killen (förvirrat): Va?
Tjejen: Ja, du säger aldrig att jag är söt eller något sånt!
Killen: Men nu får du ta och ge dig! Du själv har sagt åt mig att sluta ljuga!
Tjejen (chockerat): Men tack så himla mycket för den då!
Killen (skamset): Förlåt, sötnos. Vad vacker du är!
Tjejen: Men du är ju för tusan dum i huvudet!
Killen (argt): Nä nä, jag ska aldrig mer ge dig en komplimang!
Och så blir förhållanden efter nyförälskelsen är över
Tjejen: Jag kom att tänka på en sak…
Killen: Mm?
Tjejen: Du ger mig alldeles för lite komplimanger!
Killen (förvirrat): Va?
Tjejen: Ja, du säger aldrig att jag är söt eller något sånt!
Killen: Men nu får du ta och ge dig! Du själv har sagt åt mig att sluta ljuga!
Tjejen (chockerat): Men tack så himla mycket för den då!
Killen (skamset): Förlåt, sötnos. Vad vacker du är!
Tjejen: Men du är ju för tusan dum i huvudet!
Killen (argt): Nä nä, jag ska aldrig mer ge dig en komplimang!
Och så blir förhållanden efter nyförälskelsen är över
IB och Stekare
Festen är för IB-elever, men det finns även en tjej som inte går på IB.
Tjejen: Vilken rolig fest. Jag trodde IB:are bara satt och typ "roten ur 21 är…".
IB-kille: Haha, nej för tusan. Vi har roliga fester!
Tystnad.
IB-killen: Fast det finns ingen rot ur 21…
Utanför nattklubben Ice, Stockholm
En kille lämnar fram sitt leg till dörrvakten.
Dörrvakten: Nej, det här går inte du är ju bara 17.
Killen: Va? Få se! Men åh, jag har visst tagit min tvillings leg. Han är tre år yngre än mig men vi ser likadana ut. Kan det inte gå ändå?
Tjejen: Vilken rolig fest. Jag trodde IB:are bara satt och typ "roten ur 21 är…".
IB-kille: Haha, nej för tusan. Vi har roliga fester!
Tystnad.
IB-killen: Fast det finns ingen rot ur 21…
Utanför nattklubben Ice, Stockholm
En kille lämnar fram sitt leg till dörrvakten.
Dörrvakten: Nej, det här går inte du är ju bara 17.
Killen: Va? Få se! Men åh, jag har visst tagit min tvillings leg. Han är tre år yngre än mig men vi ser likadana ut. Kan det inte gå ändå?
Helgen med omnejd ;D
Hej kära läsare!
Idag är första dagen då allt är lugnt och jag kan ta mig tid att skriva ett inlägg. I fredags åkte jag upp till västerås, björnö. Jag spenderade tiden i bilen upp med att sitta i baksätet och prata med Ina och lyssna på Ruth.
Väl där så tog jag, Henke, Dennis och Byron å slog oss ner i samma stuga. Vi hade en otroligt fin stämmning under hela evangemanget och jag fick verkligen tillfälle att känna anden. Jag är så otroligt tacksam att jag valde att vara i den stugan. Förutom att ha det roligt å prata hela natten lång om saker och ting så blev det mycket bus samt andliga stunder. Kan som sagt inte understryka tillräckligt mycket hur glad jag är att Byron är tillbaka.
Vägen hem var hundra gånger mer underhållande än vägen upp då jag och Sophia satt och garva hela vägen hem :P. Dock så var Sophia trött vilket kan vara anledningen att hon skrattade åt allt.
Vill även påpeka att turkisk peber är helt värdelös, sämre godis finns inte...
Detta kom jag fram till då jag under Glens lektion inte hade något att få bort den hemska smaken ur munnen med. Ska även passa på att säga att Glens lektion var riktigt bra, liksom Byrons berättelser från missionen.
Som sagt jag hade en otroligt fin helg.
Mitt vittnesbörd växte vilket var underbart. Ska ta och sätta mig ner nu med skrifterna och förberedda mig för ikväll då jag ska ha hand om inledningen på den missionärsförberedande klassen.
Idag är första dagen då allt är lugnt och jag kan ta mig tid att skriva ett inlägg. I fredags åkte jag upp till västerås, björnö. Jag spenderade tiden i bilen upp med att sitta i baksätet och prata med Ina och lyssna på Ruth.
Väl där så tog jag, Henke, Dennis och Byron å slog oss ner i samma stuga. Vi hade en otroligt fin stämmning under hela evangemanget och jag fick verkligen tillfälle att känna anden. Jag är så otroligt tacksam att jag valde att vara i den stugan. Förutom att ha det roligt å prata hela natten lång om saker och ting så blev det mycket bus samt andliga stunder. Kan som sagt inte understryka tillräckligt mycket hur glad jag är att Byron är tillbaka.
Vägen hem var hundra gånger mer underhållande än vägen upp då jag och Sophia satt och garva hela vägen hem :P. Dock så var Sophia trött vilket kan vara anledningen att hon skrattade åt allt.
Vill även påpeka att turkisk peber är helt värdelös, sämre godis finns inte...
Detta kom jag fram till då jag under Glens lektion inte hade något att få bort den hemska smaken ur munnen med. Ska även passa på att säga att Glens lektion var riktigt bra, liksom Byrons berättelser från missionen.
Som sagt jag hade en otroligt fin helg.
Mitt vittnesbörd växte vilket var underbart. Ska ta och sätta mig ner nu med skrifterna och förberedda mig för ikväll då jag ska ha hand om inledningen på den missionärsförberedande klassen.
onsdag 17 september 2008
Underbar vänskap
Idag hade jag återigen byggt upp en emotionell vägg inför dagen som skulle vara. Var på institutet och allt flöt på som vanligt.
Hälsar på Ullis och som undrar hur det är. Jag som vanligt svarar med, "bara bra" vidare svar när Ullis ransakande blick inte lämnar blir, "man tar det med en klackspark". Ullis ser på mig och vet på något sätt att det jag just sa stämmer inte helt.
Hon ger mig en kram och då förstår jag att hon läst min blogg vilket jag inte trodde att hon gjorde(positiv överaskning). Det var ingen tillgjord kram och jag var ganska paff först över att jag fick just en sådan kram jag behövde. Inga ord utan bara ett ovillkorligt stöd från en som visste vilket stöd man behöver när man går igenom vissa saker. Ullis förstod mig bättre då än jag själv gjorde. Vi stod där ett bra tag och jag fick den första "riktiga" kramen jag fått på länge.
Rev nästan ner hela min emotionella mur. Hade ingen anning om att jag behövde sådant stöd förrän jag själv fick det. Ullis var god, uppriktig och exakt vad jag behövde idag. Tack Ullis ifall du läser det här och alla ni som finns där för mig.
Hälsar på Ullis och som undrar hur det är. Jag som vanligt svarar med, "bara bra" vidare svar när Ullis ransakande blick inte lämnar blir, "man tar det med en klackspark". Ullis ser på mig och vet på något sätt att det jag just sa stämmer inte helt.
Hon ger mig en kram och då förstår jag att hon läst min blogg vilket jag inte trodde att hon gjorde(positiv överaskning). Det var ingen tillgjord kram och jag var ganska paff först över att jag fick just en sådan kram jag behövde. Inga ord utan bara ett ovillkorligt stöd från en som visste vilket stöd man behöver när man går igenom vissa saker. Ullis förstod mig bättre då än jag själv gjorde. Vi stod där ett bra tag och jag fick den första "riktiga" kramen jag fått på länge.
Rev nästan ner hela min emotionella mur. Hade ingen anning om att jag behövde sådant stöd förrän jag själv fick det. Ullis var god, uppriktig och exakt vad jag behövde idag. Tack Ullis ifall du läser det här och alla ni som finns där för mig.
tisdag 16 september 2008
Imorgon 00.01 smäller det!!
Min bror och jag (framför allt jag) har väntat på att en viss produkt ska släppas och imorgon händer det. 00.01 är jag i stan omgiven av ett hav av entusiaster som alla har väntat på samma sak. Men nog om det för jag ska inte uttråka er med att berätta om mjukvara. Enda saken som börjar göra mig irreterad är att den enda data skärmen jag har till min nya dator är en 50 tums skärm :P. Håller på att bli blind när jag använder datorn :P.
Imorgon ska jag även gymma med Jocke, gå på institutet och hoppas man får se gänget där. Förutom det så är det fullt upp i båda mina hem.
Har försökt ladda upp bilder från mitt minnes kort in på datorn, men datorn sammarbetar inte fullt så imorgon kommer bilder upp.
Kram på er tills vidare.
Imorgon ska jag även gymma med Jocke, gå på institutet och hoppas man får se gänget där. Förutom det så är det fullt upp i båda mina hem.
Har försökt ladda upp bilder från mitt minnes kort in på datorn, men datorn sammarbetar inte fullt så imorgon kommer bilder upp.
Kram på er tills vidare.
måndag 15 september 2008
Liberty Jail
Har aldrig hört något som låter så motsägande. Hur kan man döpa ett fängelse till frihet...? En profet i kyrkan som återställde samma kyrka som fanns på Jesu tid med tolv apostlar en profet, med tempel och ett prästadöme.
Under den svåra tiden Joseph Smith spenderade i fängelset så sa en av de tolv på brasaftonen i söndags att liberty jail var ett tempel. Jag förstod inte hur han kunde säga så i och med att templet är något gott och heligt. En plats där man känner anden.
Dock så förklarade aposteln när Joseph var i liberty jail hade han det väldigt svårt och han var väldigt nära herren. Vilket är exakt vad man är i templet. Nära vår himmelska fader.
Vi alla har våra liberty jails som vi går igenom någon gång under livet. Då är det viktigt att göra det till ett tempel. Att under den svåra tiden som följer be herren om styrka, tröst och vägledning.
Det talet som var i söndags för unga vuxna talade verkligen till mitt hjärta. Det var vad jag behövde höra och ta till mig.
Läs Läran och förbunden kapitel 121 till 123. Och se hur vi kan ta oss igenom de svåraste stunderna i våra liv. Jag är otroligt välsignad i mitt liv och jag vet att min himmelske fader älskar mig och er. Ta chansen å be ikväll, studera mormonsbok om ni får tillfället givet och sprid den ande ni tar med er till er familj eller era nära och kära så att även de kan glädjas med dig över den ande som du bär med dig.
Under den svåra tiden Joseph Smith spenderade i fängelset så sa en av de tolv på brasaftonen i söndags att liberty jail var ett tempel. Jag förstod inte hur han kunde säga så i och med att templet är något gott och heligt. En plats där man känner anden.
Dock så förklarade aposteln när Joseph var i liberty jail hade han det väldigt svårt och han var väldigt nära herren. Vilket är exakt vad man är i templet. Nära vår himmelska fader.
Vi alla har våra liberty jails som vi går igenom någon gång under livet. Då är det viktigt att göra det till ett tempel. Att under den svåra tiden som följer be herren om styrka, tröst och vägledning.
Det talet som var i söndags för unga vuxna talade verkligen till mitt hjärta. Det var vad jag behövde höra och ta till mig.
Läs Läran och förbunden kapitel 121 till 123. Och se hur vi kan ta oss igenom de svåraste stunderna i våra liv. Jag är otroligt välsignad i mitt liv och jag vet att min himmelske fader älskar mig och er. Ta chansen å be ikväll, studera mormonsbok om ni får tillfället givet och sprid den ande ni tar med er till er familj eller era nära och kära så att även de kan glädjas med dig över den ande som du bär med dig.
Shopping!! och en underbart fin liten Astrid
Hej kära läsare!!
Kom just hem från kapellet. Fick skjuts av Josef, Ulrika och lila söta Astrid. Önskar verkligen att jag en dag får en sådan underbar välsignelse i mitt liv. Tog en bild med mobil kameran som jag planerar på att lägga upp i veckan. Är otroligt tacksam för Joseph och Ulrika... De är underbara människor som finns där för en. Lila Astrid kunde inte komma till ett mer välsignat hem på hela denna underbara jord.
Jag hoppas att jag själv kan vara en lika god far som jag vet att Joseph, Håkan och Per har varit. Att jag kan bilda en lika fin familj själv.
I söndags införskaffade jag mig den nya översättnigen på Mormons bok, läran och förbunden samt kosbarapärlan från Sara. Otroligt vad lättläst den nya översättningen är och hur den talar till en. Älskar verkligen de här skrifterna och jag ska läsa igenom dom igen för att bättre förstå dom.
Å sist men inte minst fick jag min nya Dator idag!!! Otroligt!! En dator som inte låter som en hårtork, stänger av sig själv hipp som happ och är snabb. Fick dock konka det 30 kilo tunga paket kommunalt från hötorget ända hem. Inte något jag gör om i första taget. Framför allt var den prisvärd. Jocke hjälpte mig fixa lite extraordinära drivrutiner och sen var datorn igång.
Vill bara avsluta med att jag älskar mina nära och kära otroligt mycket. Jag älskar min familj och jag önskar att allt kommer att ordna sig. Tack Fatima, Joseph, Ullis och Fiston.
Kom just hem från kapellet. Fick skjuts av Josef, Ulrika och lila söta Astrid. Önskar verkligen att jag en dag får en sådan underbar välsignelse i mitt liv. Tog en bild med mobil kameran som jag planerar på att lägga upp i veckan. Är otroligt tacksam för Joseph och Ulrika... De är underbara människor som finns där för en. Lila Astrid kunde inte komma till ett mer välsignat hem på hela denna underbara jord.
Jag hoppas att jag själv kan vara en lika god far som jag vet att Joseph, Håkan och Per har varit. Att jag kan bilda en lika fin familj själv.
I söndags införskaffade jag mig den nya översättnigen på Mormons bok, läran och förbunden samt kosbarapärlan från Sara. Otroligt vad lättläst den nya översättningen är och hur den talar till en. Älskar verkligen de här skrifterna och jag ska läsa igenom dom igen för att bättre förstå dom.
Å sist men inte minst fick jag min nya Dator idag!!! Otroligt!! En dator som inte låter som en hårtork, stänger av sig själv hipp som happ och är snabb. Fick dock konka det 30 kilo tunga paket kommunalt från hötorget ända hem. Inte något jag gör om i första taget. Framför allt var den prisvärd. Jocke hjälpte mig fixa lite extraordinära drivrutiner och sen var datorn igång.
Vill bara avsluta med att jag älskar mina nära och kära otroligt mycket. Jag älskar min familj och jag önskar att allt kommer att ordna sig. Tack Fatima, Joseph, Ullis och Fiston.
söndag 14 september 2008
Ärlighet och ansvar
Jag ska vara uppriktig nu och säga det. Jag är så trött... Jag är på mina bara knän och måste göra mer. Jag tror att jag inte har mer att ge men F säger att jag har det. Hon säger att du klarar det här. Jag förstår själv att det inte är en frågan ifall jag klarar det här... Jag har inget val, gör jag inte det som fodras kommer jag aldrig kunna glömma och förlåta mig själv för att jag tog den enkla vägen.
"Är väl otrevligt att säga att jag inte orkar höra mer...Det behöver du inte säga"
Blir jag tillsagd. När faktum är att ifall människan kunde se in i mig skulle hon förstå att det är exakt så det är.
Det finns en stor sannolikhet att den närmaste månaden kommer lämna ett ärr på mitt liv som inte kommer gå bort. Det är något som jag såg i min släkts förflutna och tänkte att det aldrig skulle bli så. Något som jag aldrig förstod, något som jag inte vill förstå.
Jag skulle inte vara på mina knän nu ifall folk kunde vara moraliskt goda mot varandra.
Jag fodrar inte mycket av folk, det jag dock inte tål är hjärtlöshet. Att se att en människa väljer att inte sträcka ut armen till hans nästa när det skulle kosta honom så lite.
Det enda som kan rädda situationen är uppriktighet.
Har pratat nu med F i 40 minuter och jag vet vad jag måste göra.
Önskar er allt det bästa i livet
/Dexter
"Är väl otrevligt att säga att jag inte orkar höra mer...Det behöver du inte säga"
Blir jag tillsagd. När faktum är att ifall människan kunde se in i mig skulle hon förstå att det är exakt så det är.
Det finns en stor sannolikhet att den närmaste månaden kommer lämna ett ärr på mitt liv som inte kommer gå bort. Det är något som jag såg i min släkts förflutna och tänkte att det aldrig skulle bli så. Något som jag aldrig förstod, något som jag inte vill förstå.
Jag skulle inte vara på mina knän nu ifall folk kunde vara moraliskt goda mot varandra.
Jag fodrar inte mycket av folk, det jag dock inte tål är hjärtlöshet. Att se att en människa väljer att inte sträcka ut armen till hans nästa när det skulle kosta honom så lite.
Det enda som kan rädda situationen är uppriktighet.
Har pratat nu med F i 40 minuter och jag vet vad jag måste göra.
Önskar er allt det bästa i livet
/Dexter
torsdag 11 september 2008
11 September...
Höll nästan på att glömma vilken dag det var idag, sen såg jag datumet på Sofias blogg...
Hjälp vad tiden har gått. 7 år sedan hela detta århundradets framtid förändrades på några minuter och 6 år sen då min älskade Rex gick bort...
(min första och enda hund. En schäfer.)
Otroligt hur allting har ändrats under så kort tid.
Idag har vi ett gantanamo fängelse som får mig att själva då varje princip som frihet och rättvisa innebär har tagits ifrån den platsen... Som ligger under USA's regering. Nu ska ni inte missta mig och säga att jag är helt emot allt vad USA har gjort under de närmaste åren, snarare är det så att jag ser många positiva men även negativa saker. Jag stör mig till exempel otroligt mycket på hur legoknektar och internationella krigsföretag används.
Allt har verkligen ändrats snabbt...
Plötsligt så har vi till och med i Sverige övervaknings lagstiftning av internet och tele kommunikation. Vilket iförsig var väntat i och med att det är det enda försvaret västvärlden kan ta åt sig när man inte längre för ett krig mot nationer utan mot individer. Hur för man en försvars politik mot ett krig som förs av individer i en nation? Det är en fråga som jag har svårt att svara på och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om FRA och allt vad vidare avlyssnings förslag kan innebära.
Vidare till Rex...
Rex var allt jag behövde när jag var yngre, det var en otroligt gåva att få växa upp med honom vid min sida. Jag lärde mig ansvar, tjänande och lärde mig att uppskatta den värdigheten man får när man tar sig an ansvar.
Framför allt var Rex en god vän och jag glömmer nog aldrig när han föll ihop när vi var ute och gick. Kommer ihåg varenda minut av den dagen...
Men det var något som var bra att jag gick igenom.
Be good
/Dexter
Hjälp vad tiden har gått. 7 år sedan hela detta århundradets framtid förändrades på några minuter och 6 år sen då min älskade Rex gick bort...
(min första och enda hund. En schäfer.)
Otroligt hur allting har ändrats under så kort tid.
Idag har vi ett gantanamo fängelse som får mig att själva då varje princip som frihet och rättvisa innebär har tagits ifrån den platsen... Som ligger under USA's regering. Nu ska ni inte missta mig och säga att jag är helt emot allt vad USA har gjort under de närmaste åren, snarare är det så att jag ser många positiva men även negativa saker. Jag stör mig till exempel otroligt mycket på hur legoknektar och internationella krigsföretag används.
Allt har verkligen ändrats snabbt...
Plötsligt så har vi till och med i Sverige övervaknings lagstiftning av internet och tele kommunikation. Vilket iförsig var väntat i och med att det är det enda försvaret västvärlden kan ta åt sig när man inte längre för ett krig mot nationer utan mot individer. Hur för man en försvars politik mot ett krig som förs av individer i en nation? Det är en fråga som jag har svårt att svara på och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om FRA och allt vad vidare avlyssnings förslag kan innebära.
Vidare till Rex...
Rex var allt jag behövde när jag var yngre, det var en otroligt gåva att få växa upp med honom vid min sida. Jag lärde mig ansvar, tjänande och lärde mig att uppskatta den värdigheten man får när man tar sig an ansvar.
Framför allt var Rex en god vän och jag glömmer nog aldrig när han föll ihop när vi var ute och gick. Kommer ihåg varenda minut av den dagen...
Men det var något som var bra att jag gick igenom.
Be good
/Dexter
Kommunal trafik och reflektioner
Hej kära läsare! :)
Idag har jag försökt återigen ta mig över kommunaltrafikens strapatser... jag spenderar i genomsnitt cirka 2 timmar varje dag (mån-fre) i kommunal trafik pga att jag hämtar och lämnar Alexia. För att inte tala om hur lång tid jag spenderar på kommunal trafiken på onsdagar... ush! tvi och blä... Skillnaden mellan att ha bil och att inte ha bil är markant.
Mitt liv står ganska stilla just nu... Jag väntar på missions besked, på mammas flytt, på den 16nde och 19nde september och framför allt så väntar jag på att få projekt på jobbet. Nej det är inte roligt att inte ha något projekt nu och att det dessutom är väldigt få och korta projekt som finns på jobbet, men jag får faktiskt tid att studera skrifterna och tid att reflektera över det jag lär mig.
Det är otroligt vilken glädje jag får ut av att läsa skrifterna, det lugnet och de insikterna man bär med sig en dag då man tar sig tid att be och läsa i skrifterna. Just nu väntar jag ivrigt på att få höra hur det går för Phia med läsandet i hennes blogg så att man kan få följa med henne.
Jag vill uppmana alla mina nära och kära att ta er tid att läsa i skrifterna och be så kommer ni få ta del av den glädje som kommer i att ha evangeliet i sitt liv dagligen.
Ha det bäst gott folk
/Dexter Thylin
Idag har jag försökt återigen ta mig över kommunaltrafikens strapatser... jag spenderar i genomsnitt cirka 2 timmar varje dag (mån-fre) i kommunal trafik pga att jag hämtar och lämnar Alexia. För att inte tala om hur lång tid jag spenderar på kommunal trafiken på onsdagar... ush! tvi och blä... Skillnaden mellan att ha bil och att inte ha bil är markant.
Mitt liv står ganska stilla just nu... Jag väntar på missions besked, på mammas flytt, på den 16nde och 19nde september och framför allt så väntar jag på att få projekt på jobbet. Nej det är inte roligt att inte ha något projekt nu och att det dessutom är väldigt få och korta projekt som finns på jobbet, men jag får faktiskt tid att studera skrifterna och tid att reflektera över det jag lär mig.
Det är otroligt vilken glädje jag får ut av att läsa skrifterna, det lugnet och de insikterna man bär med sig en dag då man tar sig tid att be och läsa i skrifterna. Just nu väntar jag ivrigt på att få höra hur det går för Phia med läsandet i hennes blogg så att man kan få följa med henne.
Jag vill uppmana alla mina nära och kära att ta er tid att läsa i skrifterna och be så kommer ni få ta del av den glädje som kommer i att ha evangeliet i sitt liv dagligen.
Ha det bäst gott folk
/Dexter Thylin
onsdag 10 september 2008
Glädje ämnen
Fråga er själv följande lista och svara på dom. Ska se ifall jag inte kan få lite insikt i mig själv.
Vem är du mest glad för i ditt liv?
Lämnar den här privat
Vem skulle du vilja ha bredvid dig just nu?
Byron, David eller Sophia :P. De skulle underhålla en ganska bra för tillfället ;)
Vad har varit bästa som har hänt den här veckan?
ojoj, har ingen anning... Inte så värst mycket har hänt, men något bra som hände var institutet.
Vad ser du fram emot under den delen av veckan som är kvar?
Jag ser fram emot att träffa mina kära vänner på lördag kväll.
Vem är du mest glad för i ditt liv?
Lämnar den här privat
Vem skulle du vilja ha bredvid dig just nu?
Byron, David eller Sophia :P. De skulle underhålla en ganska bra för tillfället ;)
Vad har varit bästa som har hänt den här veckan?
ojoj, har ingen anning... Inte så värst mycket har hänt, men något bra som hände var institutet.
Vad ser du fram emot under den delen av veckan som är kvar?
Jag ser fram emot att träffa mina kära vänner på lördag kväll.
måndag 8 september 2008
Bättre blir det inte
Satt vid datorn och lyssnade på musik och läste Emanuel palms fina blogg och hans vittnesbörd som han nyligen skrev där. Läs den om ni får chansen.
Plötsligt när jag sitter där känner jag två armar som kramar om mig hjärtligt och länge bakifrån, tar av mig hör lurarna och hör Alexia säga tack för att jag hjälpte henne med läxorna nyss.
Jag blir lätt rörd över min systers tacksamhet och den värme hon har och ger henne en puss på kinden...
Livet blir inte så mycket bättre än så här tanker jag nu.
Plötsligt när jag sitter där känner jag två armar som kramar om mig hjärtligt och länge bakifrån, tar av mig hör lurarna och hör Alexia säga tack för att jag hjälpte henne med läxorna nyss.
Jag blir lätt rörd över min systers tacksamhet och den värme hon har och ger henne en puss på kinden...
Livet blir inte så mycket bättre än så här tanker jag nu.
Omkostnader och möjliga välsignelser
Ja ni kära läsare... Nu ska nu få höra om något som verkligen var surt.
Näst sista dagen jag har bilen råkar jag få en 5 cm repa på den... Toppen!! Great!! Som om det inte vore nog att jag måste söka nya projekt och lämna tillbaka min bil så får jag kanske betala en självrisk på 1500 kr till 3000 kr. Hoppas att jag blir välsignad så att företaget står för det eller åtminstonde hälften.
Så imorgon ska jag söka in till ny projekt och idag så gör jag färdigt rapporterna till det förra.
Plus å sido är mina nya hörlurar!!! Vilket ljud! Sköna är dom och ett bra ljud har de dessutom. Har aldrig hört bättre, bra prestanda!! Jag som är lyrisk tar med mig dom så att jag kan lyssna på dom till institutet.
DÅ!!! DÅ... kommer Phia och Ullis och sågar dom totalt :P. Tack för kniven i ryggen Phia.. Visste att jag inte kunde lita på Ullis men du min brutus.. ;P. Men men.. Ärlighet är tecken på riktiga vänner så det är väl bra att jag hade två vänner i rummet i alla fall. ;)
Saknade Spanjorens stöd där, hans support hade varit uppskattad då ;).
Ska förbredda mig nu för imorgon men vi hörs senare.
Ha det bäst gott folk ;).
Näst sista dagen jag har bilen råkar jag få en 5 cm repa på den... Toppen!! Great!! Som om det inte vore nog att jag måste söka nya projekt och lämna tillbaka min bil så får jag kanske betala en självrisk på 1500 kr till 3000 kr. Hoppas att jag blir välsignad så att företaget står för det eller åtminstonde hälften.
Så imorgon ska jag söka in till ny projekt och idag så gör jag färdigt rapporterna till det förra.
Plus å sido är mina nya hörlurar!!! Vilket ljud! Sköna är dom och ett bra ljud har de dessutom. Har aldrig hört bättre, bra prestanda!! Jag som är lyrisk tar med mig dom så att jag kan lyssna på dom till institutet.
DÅ!!! DÅ... kommer Phia och Ullis och sågar dom totalt :P. Tack för kniven i ryggen Phia.. Visste att jag inte kunde lita på Ullis men du min brutus.. ;P. Men men.. Ärlighet är tecken på riktiga vänner så det är väl bra att jag hade två vänner i rummet i alla fall. ;)
Saknade Spanjorens stöd där, hans support hade varit uppskattad då ;).
Ska förbredda mig nu för imorgon men vi hörs senare.
Ha det bäst gott folk ;).
onsdag 3 september 2008
Dagens tankekorn
Ska ut med hunden och sen gå och lägga mig tidigt. Har inte så mycket att säga i och med tidspress och så. Men jag vill lämna er en med en tanke ikväll/inatt. Om du kunde hjälpa vem du ville i världen med vad som helst. Vad skulle det vara och vem skulle du hjälpa å varför? Jag vet direkt vem jag skulle hjälpa å hur men det ska jag nog hålla för mig själv. Fråga er själva sedan vem ni kan hjälpa imorgon och gör det.
Det är som dom säger i Evan almighty. ARK = one Random ACT of Kindness
Vi hörs gubbar och gummor ;), ha det bäst
Det är som dom säger i Evan almighty. ARK = one Random ACT of Kindness
Vi hörs gubbar och gummor ;), ha det bäst
tisdag 2 september 2008
Vad stöder vi egentligen?
Det är något här i världen jag konstant blir förvånad över och det är hur vi sammarbetar internationellt utan att ställa krav på de länder som är involverade.
Ta till exempel Ryssland eller Kina. Förtjänar någon av dessa länder att ha OS?... Enligt min menig så blir det ett stort nej. För att få hålla ett OS ska man ha vissa basiska insikter hos värd landets regering.
När jag var I Boston träffade jag flyktingar som hade familj i koncentrations läger i Kina, jag läste även att Kina är det ledande landet för avrättningar av barn/ungdomar...
Det finns vissa saker man måste säga nej till... Ekonomiskt vore det dock självmord att sätta sig emot Kina i och med att det skulle innebära förluster ekonomiskt sätt som de flesta länder inte kan ta. Ytterligare måste man inse att då man begränsar sammarbete med Kina så begränsar man även de framsteg Kina som nation kan ta till att nå acceptabla standards gällande deras syn på mänskligt värde, genom integregering av värdering som skapas i de band som knyts i Kina då sammarbete med länder i västvärlden uppstår.
Men nog om mina tankar runt detta, nu måste jag komma i säng för det är även en dag imorgon.
Ha det bäst gott folk och tänk på era nära och kära.
Ta till exempel Ryssland eller Kina. Förtjänar någon av dessa länder att ha OS?... Enligt min menig så blir det ett stort nej. För att få hålla ett OS ska man ha vissa basiska insikter hos värd landets regering.
När jag var I Boston träffade jag flyktingar som hade familj i koncentrations läger i Kina, jag läste även att Kina är det ledande landet för avrättningar av barn/ungdomar...
Det finns vissa saker man måste säga nej till... Ekonomiskt vore det dock självmord att sätta sig emot Kina i och med att det skulle innebära förluster ekonomiskt sätt som de flesta länder inte kan ta. Ytterligare måste man inse att då man begränsar sammarbete med Kina så begränsar man även de framsteg Kina som nation kan ta till att nå acceptabla standards gällande deras syn på mänskligt värde, genom integregering av värdering som skapas i de band som knyts i Kina då sammarbete med länder i västvärlden uppstår.
Men nog om mina tankar runt detta, nu måste jag komma i säng för det är även en dag imorgon.
Ha det bäst gott folk och tänk på era nära och kära.
Skön kvälls musik
Här kommer en sång med ett bra flöde och gung. Älskar att sitta och njuta av allt från Bob Marley till detta.
måndag 1 september 2008
Vad behöver en författare? Penna, papper och?
Jadu som författare eller bloggare kan man utsättas för många saker :P. Min bror har en stalker och det kan ju ses som ett gott tecken om man tänker på publicitet XD.
Dagens citat kommer från en "Italienares" syster, och går något så när som:
"Jag brukar inte tänka"... :P
Haha jag stod där med ett glas vatten i mun och jag fick kämpa för att inte hosta ut allt då jag satt i halsen.
Rapport från Wild Wild Fest och tillhörande
Kära läsare! Nu är jag tillbaka från en helg som har inneburit mycket fix och mek, därför har inte tillfälle givits att skriva om det glada liv som levs i stockholm.
I lördags var jag dans sugen som aldrig förr när jag kom till "Sateriet" ;P. Det var en otrolig prestation från värparet med vänner att arrangera allt och det blev en underbar kväll.
När jag kom till festen så var jag å David fullt inställda på att här skulle det dansas, då vi senare såg att alla damer i vår ålder inte befann sig i danslokalen så fick jag upp ögenen för bullriding!!!
Detta var en aktivitet som skulle testas, som förste man gick jag upp på tjuren som alla fruktade, jag kämpade tappert men efter nästan en minut flög jag av. Det var det tänkte jag och drog till polen.
30 grader varmt i vattnet och ackompanjerad av mina två trogna vapendragare Alex å David(johnpa fattades) levde vi livet i en pol med disco ljus, trampolin och världens högtalar system ovan och under vatten.
Sophia saknades vid detta evangemang och likaså hennes korpen spelande syster. Mina teorier lyder följande:
Sophia å Ullis kan inte simma. Detta motbevisas av den gången jag å henke klådde Philip och Phia på strandfotboll [Ett minne som inte kommer att släppas i första taget ;)], minns klart att de badades glatt då... Däremot finns det inget som stöder Ullis...
Med tanke på att Hulda behövde bli ihjälpt i vattnet för att simma igen i somras å Ullis och Huldas nära band så kan det vara en stark faktor...
Men vidare nu till andra utlägg om helgen. Träffade Henkes respektive!! ojoj, Henke! Vi får se vart detta leder ;P.
En anledning att glädjas är förstärkningen som vi fått i stockholm med Astrid, Sofia och Magnus! Välkomna och hoppas att ni stannar länge i "Världens stad!" :D.
Aja nu är det vidare för att skriva ihop dagens dubbel till er. Har citatet nu behövs bara en bild.
I lördags var jag dans sugen som aldrig förr när jag kom till "Sateriet" ;P. Det var en otrolig prestation från värparet med vänner att arrangera allt och det blev en underbar kväll.
När jag kom till festen så var jag å David fullt inställda på att här skulle det dansas, då vi senare såg att alla damer i vår ålder inte befann sig i danslokalen så fick jag upp ögenen för bullriding!!!
Detta var en aktivitet som skulle testas, som förste man gick jag upp på tjuren som alla fruktade, jag kämpade tappert men efter nästan en minut flög jag av. Det var det tänkte jag och drog till polen.
30 grader varmt i vattnet och ackompanjerad av mina två trogna vapendragare Alex å David(johnpa fattades) levde vi livet i en pol med disco ljus, trampolin och världens högtalar system ovan och under vatten.
Sophia saknades vid detta evangemang och likaså hennes korpen spelande syster. Mina teorier lyder följande:
Sophia å Ullis kan inte simma. Detta motbevisas av den gången jag å henke klådde Philip och Phia på strandfotboll [Ett minne som inte kommer att släppas i första taget ;)], minns klart att de badades glatt då... Däremot finns det inget som stöder Ullis...
Med tanke på att Hulda behövde bli ihjälpt i vattnet för att simma igen i somras å Ullis och Huldas nära band så kan det vara en stark faktor...
Men vidare nu till andra utlägg om helgen. Träffade Henkes respektive!! ojoj, Henke! Vi får se vart detta leder ;P.
En anledning att glädjas är förstärkningen som vi fått i stockholm med Astrid, Sofia och Magnus! Välkomna och hoppas att ni stannar länge i "Världens stad!" :D.
Aja nu är det vidare för att skriva ihop dagens dubbel till er. Har citatet nu behövs bara en bild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)