Fatima in the USA

Så sjukt. Hade aldrig trott att den här dagen skulle komma då jag börjar säga hej då till de närmaste runt omkring mig. Men nu har det börjat med Fatima.

Igår så hade vi något så när ett öppet hus för Fatima. Jag hade varit hur stressad som helst under tre dagar för att organisera allt inför tillställningen då jag så olägligt jobbade från 10 till 21.00 på både fredag och lördag. (CURSE YOU KISTA!! för långa öppet tider). Men jag lyckades nästan med allt. Förutom att få betalt för det jag la ut för andra :P. Bara tre har betalat mig hittils så :P, men det kommer att lösa sig :P.

Under kvällen så jagade jag personer så att alla fick skriva i en bok där jag hade suttit och printat bilder och klippt sen morgonen. Tillsist så fick jag in nästan alla och var klar. Du vilken skön känsla! Nu idag ska jag ge fatima kollaget som Felix har satt ihop och göra klart det allra sista i boken. Imorgon ska jag vinka av Fatima på flygplatsen och sen ses vi om 2,5 år :P.

Kommer sakna Fatima hur mycket som helst, jag var hur rörd som helst igår och bara höll tillbaka allt. Jag och Fatima tittade igenom boken med bilderna och vad alla hade skrivit efter alla hade gått. Och Fatima kramade mig. Och jag stod där och höll om henne och förstod inte hur jag skulle klara att säga hejdå senare till mina vänner om jag inte klarade en ens. När den dagen kommer då jag säger hejdå till alla. Då kommer jag inte klara att hålla tillbaka tårarna som igår.

Fatima du vet vilka underbara stunder vi har haft, kommer sakna dig otroligt mycket men ha det helt underbart under de närmaste 2,5 åren och sen ska vi ha världens reunion då alla är tillbaka.