Brytningspunkten

"That dont kill me, can only make me stronger. I need you to hurry up now, because I can wait much longer"

Sitter och sätter på en random låt och så är det Kanye Wests som kommer upp. Och jag håller väl delvis med frasen av att man blir starkare av allt man går igenom. Dock anser jag själv att det jag går igenom nu skulle jag kunna klara mig utan, för jag förstår inte hur något gott kan komma ur det hela.

Jag vill bara komma ifrån det hela vilket är svårt, men då jag lyckas så är jag otroligt glad över det och ser vilka välsignelser jag har i livet. Jag har gjort många tabbar i livet, och nog förkännar man allt som kommer till en, men det som händer nu gör bara ont.

Det går inte att trösta och stödja dom, för de liksom kämpar med att stänga det ute. Så vad gör vi, jo vi flyr på de sätt vi kan.

En av de värsta aspekterna av det hela är att jag är maktlös, och att man inte har rätt att tycka något om det hela.

Så vad gör jag nu har i det här inlägget är attt jag släpper ut allt. Jag bör nog inte skriva mer och har nog redan skrivit för mycket. Men jag behöver göra det och jag använder den rätten.